Inredningen har blivit mitt eget lilla äventyr. Varje möbel som hittar sin plats, varje detalj som får ett hem att kännas som vårt, är en seger mot röran. Men mitt i drömmen ligger verkligheten: dammsugarslangen mitt på golvet, skruvar som försvinner, arga barn, en soffa som inte riktigt passar, och vi som står och undrar varför vi någonsin trodde att allt skulle gå smidigt.
Mitt i kaoset planeras invigningen av gården. Jag vill att allt ska vara perfekt, jag vill bjuda in människor, skapa en varm stämning, men verkligheten säger något annat. Kartonger, ritningar, stökiga golv och julens ankomst krockar med mina ambitioner. Och ändå, mitt i all stress, finns något som lugnar mig- kärleken. Den till platsen vi bygger till varandra och till de människor jag vill välkomna dit. Den påminner oss om varför vi gör allt detta, trots trötthet, tidsbrist och ett visst mått av galenskap.
Julen är i antågande. Med starka steg dundrar den in med krav på perfektion, stämning och doft av nybakade pepparkakor. Mitt bland lussebullar & klappar påminner jag mig själv om att det inte är stökets eller ordningens fel som gör julen lyckad, utan närvaron och värmen. Vi kan stå i kaoset, omringade av kartonger, ritningar och halvfärdiga möbler och ändå känna att vi har skapat något vårt. Något som är fullt av liv.
Kanske är det just i kaoset vi hittar kärleken: bland flyttkartonger, olästa ritningar och julpynt som inte riktigt är på rätt plats. Där finns skrattet, frustrationen – och den där känslan av att det vi skapar, med allt vad det innebär, är helt och hållet vårt eget – något som är fullt av liv, skratt och historier som bara väntar på att skrivas.
Fröken Ludvigsdal
